Mina föräldrar.

Min mamma och min pappa är skilda. Vet inte riktigt om man kan säga så eftersom de aldrig varit gifta, men separerade då (saksamma)? Det är de, och det har de varit sen jag var pytteliten. Vet inte hur gammal jag var, kan inte minnas att de en gång bott tillsammans, så för mig är det inga konstigheter att flytta emellan, eftersom jag alltid gjort så. Ser inte heller några konstigheter med att fira jul på ibland tre olika ställen, få dubbelt upp med födelsedagspresenter och tillochmed firas två gånger! Den ni. Ett tag för länge sedan förväntade jag mig dubbel månadspeng också, men det gick väl som det gick...

Om vi börjar med min kära mamma, Malin, 38 år. Hon vet hur man är som ungdom, för hon har varit en riktig sådan själv har jag ju fått höra. Detta är viktigt, det gör att man inte alltid förväntas göra rätt och att snesteg tillåts. (jag som hade tänkt lägga in världens roligaste bild på mig och mamma, men den kommer en annan gång)

Pappa, Mikael, 42,43(?) han vet nog också hur man fungerar som ungdom tror jag, även fast han isåfall försöker förtränga det. Enligt honom är jag lilla sofia som alltid ska säga vilken tid jag kommer hem, inte sova bort dagarna, och inte sitta vid datorn på natten. Han är en sån som alltid kommer med de bästa råden, enligt honom, medan man själv bara lägger huvudet på sned, höjer ögonbrynen så mycket man kan och visar framtänderna (gör detta nu, så förstår ni vad jag menar)

Med mamma har jag bott med på 5 olika ställen, obbola/holmsund. Mitt starkaste minne från min såkallade yngre barndom med mamma är hennes korta stubin som härjade. Tänker man på det nu så skrattar man, upplevde man det då- grät man. Nä, nu kanske jag tar i litegrann, men den stubinen var inte att leka med säger jag bara! Det var allt ifrån att hon skulle spränga bilen i luften till att backa ner den i nyvik när jag och Samuel bråkade i baksätet. Den där bilen alltså......haahahahahahh

Pappa bodde ute i "buschen" tills jag var 14 och jag hatade det dom där sista åren. Bönade och bad till både pappa och gud att vi skulle flytta någongång, och så blev det ju tillslut. Ett särskilt minne har jag väl inte av honom, isåfall är det något som härjar just nu. Han är ett riktigt kontrollfreak och är duktig på att överdriva. Något som jag oftast irriterar mig på.

Trots att det nu kanske verkar som om jag bara dragit fram dom konstiga sidorna, så är detta de speciella sidorna, det man egentligen uppskattar utifrån allt det vanliga. Saker som faktiskt blir roliga. T.ex. pappas raseriutbrott om jag skulle råka ha glömt att dra ut sladden till plattången, även fast den är avslagen...."Huset kan ju faktiskt brinna upp!!!!" Ja, där var både kontrollfreaket och överdrivandet framme.
Men, jag har i övrigt världens bästa mamma och världens bästa pappa och jag älskar dom även fast jag aldrig säger eller visar det särskilt bra.