det var en gång en flicka, egentligen tre. men nej, vi kallar det en.
en flicka, som hade med sina två vänner bestämt att förfan, inget matteprov imorgon, eller..vi far inte till skolan överhuvudtaget, vi säger att bussen inte kom bara.
tidigare samma dag hade flickan utbytt en dialog med sin styvmamma.
-när åker du till skolan imorgon?
-jaru, 09.08 kanske. vetinte.
-aha, för jag far halv nio. så jag är inte hemma när du far.
flickan jublade inombords när hon sedan som sagt, bestämde med sina vänner att vara hemma.
hennes föräldrar behövde alltså inte veta att hon skippade en dag i skolan + ett matteprov

flickan vaknade tidigt, trots att hon skulle få sova ända till halv11, för att sedan fara upp med en utav vännerna till den stora staden. klockan 11.13 hände något märkligt. hon hade just sminkat sig och klätt på sig som hennes morgonrutiner lydde. plötsligt hörde man (dörr öppnas) SHIT NÅGON KOMMER HEM!! OMG

flickan springer till fönstret medan tankarna lyder vad fan ska jag säga och tittar ut medan styvmamman skottar av altnen. hon tänker ett tag. en snilleblixt går igenom huvudet och hon kommer på det. lampan existerar faktiskt över hennes huvud, och den tänds! hon måste fly. bakvägen.

styvmamman förflyttar sig ute på gården med spaden i handen utåt mot vägen, och börjar skotta lite längre bort. flickan ser inget annat altenativ, utan hon rusar ner för trappen- grabbar tag i skorna och jackan och springer som en galning mot dörren som går mot baksidan. hon smäller igen dörren efter sig och klär på sig utomhus och tänker. det där gick ju bra. ingen märker något, tack och lov.

hon höjer sedan blicken och..vafan. Framför henne ser hon, snö. bara snö. drivor som legat sedan första snöflingan kom och den är inte låg, den snön. hon tänker ah, vad har jag egentligen för val(?) och matar sedan rakt ut i snön med skor utan sula som sitter fast. snön sträcker sig över knäna på henne.  hon springer fort i den sluttande backen, och slutar inte springa förrän hon kommit genom den lilla skogen, då hon är ute på storvägen.

där blåser det, hon får sätta sig i busskuren en bit bort och vänta på att bussen ska komma. alldelens för tidigt. kallt och jävligt.

vilken blåst brud. det jobbiga är att bruden är jag.
för det hade säkert varit så jävla svårt att säga "jag försov mig"
det är lätt att vara efterklok. hahahhahahaha