Tänker, överanalyserar och går halvt sönder. Tänker, överanalyserar och blir hel igen.
Blir arg, blir ledsen, blir glad och oövervinnlig. Stolt.
....
Men någonting man måste komma ihåg är att någonstans mitt i frustationshetsen stanna upp och svälja stoltheten, inse, acceptera, andas och svälja igen. Kanske bortse från det självklara och chansa. Våga förlora. Våga falla.