jag har avnjutit en brakmiddag på balder som innehöll fyra påfyllningar av mat med sara, som jag senast träffade i april eller maj tror jag. ännu en gång har jag blivit påmind om varför hon är så värd att sakna, en människa som hon, som så länge jag kan minnas alltid funnits. tack, nu mår jag bra!