i just can't believe i am loosing you unprepared to carry on
Allmänt | 2010-05-18 | 19:25:08 Kommentera här! » 1 st
varje dag så undrar jag hur det kunde bli sådär, jag undrar varför det är som det är i dagsläget, jag undrar hur det kommer bli i framtiden och jag undrar om vi någonsin kan få tillbaka det vi hade.
vi hade något bra, utmärkt, suveränt! du var min absolut bästa vän och det fanns ingen i hela världen som jag litade på mer. det fanns ingen som gick med på/hade så knäppa idéer. det fanns ingen som käkade godis varje dag med mig, och det fanns ingen annan som ville sitta på ett tak med mig i timtal. ingen som cyklade till ica maxi anytime för att köpa godis och ingen som var wild and crazy nog att fotagrafera i tshirt och leggings i den kallaste vintertid. inte heller fanns det någon som hade exakt samma humor och samma kämparglöd. (nu tänker jag på hjalmar som SKA lagas igen)
förut fanns en sara. en syster. nu finns det nästan ingen sara. ingen syster.
och alla dessa platser du tagit upp, de flesta är fortfarande tomma.
vi måste styra upp och skjuta undan de senaste 6 månaderna, jag saknar dig. otroligt mycket.
dessutom så hade jag någon som jag planerade en framtid med! vi bestämde vad vi skulle göra när vi gått ut gymnasiet. det finns oändligt med saker vi har sagt att vi ska göra men som inte gjorts.
jag ser det som en ny början på något nytt. jag vet inte hur det är med dig, men.
förut så såg jag mig själv i dig. även andra hade problem med att höra skillnad på oss när vi pratade.
det var nästan det lilla extra. att vi bara kunde låta telefonen hoppa mellan oss. när jag t.ex inte orkade prata med personen som ringde till mig, så gav jag luren till dig. och tvärtom. ingen märkte något. aldrig.
när jag läser det här blir jag tårögd, jag saknar dig, jag saknar dig hela tiden, vi måste ses, vi måste ses snart och när jag tänker på alla fina minnen jag har med dig vill jag bara ha dig här och uppleva allt igen, det är ingen annan som ens skulle tänka tanken på att göra alla saker vi gjort, du är en av dom finaste vännerna jag har och jag skulle aldrig någonsin klara av att du lämnade mig! du är fortfarande som en syster för mig, fast en syster som är lite längre bort, jag klarar snart inte av det här längre, tiden utan dig nu har varit otroligt jobbig och jag känner att du måste komma tillbaka! när jag ser ett kort på dig eller på oss känner jag en tomhet, det är något som saknas och det är du! när jag ser alla bilder jag har på min dörr så blir jag lycklig, sen ledsen för jag vet att det inte är likadant längre och det är så får det inte vara! du är även en av dom som alltid stått ut med mig, försökt iallafall, alla mina klagomål, alla gånger jag varit arg sur och ledsen, gjort mina dumheter, då har du alltid funnits där, du har sagt att det kommer lösa sig och det har det faktiskt gjort också, vill bara att du ska veta att du betyder så galet mycket för mig fortfarande fast vi inte ses lika ofta, vi ska ses, vi måste ses! jag älskar dig sofia sundström, syster och bästavän!
jag har skrivit om det här 3gånger för att jag råkade trycka bort det och jag har så mycket mer att skriva men det kan vi ta sen, PUSS VAD DU ÄR SAKNAD!!
